Försäljning av bilen
Posted by Fredrik on December 18th, 2009
Vi skulle sälja vår fantastiska bil, innan 31 december. Nissan Terrano II. En bil som tagit oss överallt; River Kwai, Phuket, Koh Samed (åtminstone till piren), Ayuttayha och Kao Yai förutom nästan dagligt användande hemma i stan.
Vi annonserade ut den i oktober första gången och fick lite svar, framförallt från Rumänska ambassaden som verkar förfölja mig. Deras councellor kom och tittade på den och frågade om han fick provsitta den. Jovisst kunde han få det – så han satt sig och körde sakta framåt ca fem meter och med tanke på hur ryckigt det gick är jag glad att vi inte åkte längre.
Han frågade om bilen hade fem växlar och jag svarade att det hade den.
"Jaså, 4+1?" frågar han då?
"Nej, den är 5-växlad" säger jag.
"Jaha, 6-växlad" säger han," 5+1. Fem växlar och backen"
Jag tittar på honom såsom man bara kan titta på en rumän när en sådan lvererar en sanning som inte finns i en annan del av världen och ler och säger att just precis, den är sexväxlad, 5+1.
Han är intresserad av bilen men vill gärna flytta ratten från vänster till höger sida och ber att få återkomma.
Rumänen återkommer men är inte intresserad då det inte gick att flytta ratten.
I december annonserar vi igen och i sista veckan kommer en hel del intressenter och tittar på bilen. En kvinna från Belgien var mest hugad och bestämde sig idag på morgonen för att köpa bilen och hon hade tillräckligt med kontanter hemma för att betala den.
Efter massor med dealande om försäkring, kontrakt och överlämning verkar det vara bäst att jag kör bilen till hennes hus. Hon säger att hon behöver åka med i så fall då det är väldigt svårt att förklara var hon bor. Så jag plockar upp henne vid Victory monument runt kl 13 på eftermiddagen och vi kör mot floden. Vi kommer fram efter några minuter och vi kommer fram till något av det mest fantastiska hus jag sett här i stan. Där bor hon.
Registreringsskyltarna tas bort då de hör till respektive ambassad och inte till bilen, vi går in och hon tar fram en brun papperspåse med alla pengarna i. Jag räknar sedlarna och behåller påsen. Hon frågar om jag har någon väska och jag skakar på huvudet och säger att det har jag inte utan får låna en plastpåse av henne – antagligen FÅR jag plastpåsen. I plastpåsen stoppar jag registreringsskyltarna och papperspåsen med alla tusenlappar och hon frågar om jag också ska åka taxi tillbaka.
Taxi verkar vara bästa alternativet men inte förstod jag att den här 60 åriga kvinnan menade motorcykeltaxi… vi hoppade på varsin och färdades i ca 15 minuter på ömsom fyrfilig väg och ömsom tvåfilig väg. Allt medan jag satt där med min plastpåse innanför skjortan och registreringsskyltarna som stack upp ur kragen och vinden som blåste i håret.
Jag funderade åtminstone fyra gånger under färden om det verkligen var värt det – först när jag kom fram till banken och satte in pengarna på kontot var jag övertygad om att det nog var det trots allt.
Powered by Qumana