iFred.se

Bloggstafetten har frågat och jag ska svara: 

Är livet något man utsätter sig för eller är händelser i livet något man gör? Är allting som händer bara tillfälligheter eller byggs livet upp av händelser som vi får en möjlighet att gå igenom bara för att vi lever ett liv med ett mål någonstans långt borta och för att nå det målet, “tvingas” vi gå igenom vissa saker?

Hur många vet sitt mål?

Jag tror att man ibland väljer att utsätta sig för vissa saker men att de oftast ligger i linje med vart man är på väg, oavsett om man vet var eller inte.

Det är ofta så att när man tvingas göra något som inte är självvalt så blir man mer utsatt. Då kan man å andra sidan säga att man måste ha gjort några val för att komma i kontakt med de människor som ber en göra något, eller som tvingar en göra något som man tror att man inte vill.

Vad som då kan hända är att man kanske lär sig att inte söka upp den typen av situationer, människor och platser, så att man tvingas utstätta sig för det igen.

Jag är ute efter balans. Ibland vill jag göra saker som gör mig trött, andfådd, utmattad och uppjagad. Ibland vill jag göra saker som kräver min fulla koncentration, saker som orsakar oro och nervositet.

Väldigt ofta vill jag göra saker som inte gör mig anfådd, som inte gör mig nervös och situationer när jag bara kan njuta hela tiden och njuta medan jag gör det.

För en hel del av de aktiviteter jag ägnar mig åt får jag en stor del av belöningen efteråt, ägnar jag en dag åt att cykla 17 mil på en cykel som förvisso är fin men har en sadel som inte förefaller vara gjord att sitta på, njuter jag kanske inte alla sex timmar jag sitter på den sadeln, jag kanske njuter i fyra timmar. Men efteråt! Jag kan titta på en karta, titta på bilder och känna hur fantastiskt skönt det var att ta sig fram längs vägen, av egen maskin, höra fåglarna, se djuren och känna alla dofterna.

När jag träffar en god vän och vi sitter vid ett bord och pratar och dricker champagne, det är också njutning, hela tiden. Men jag vill inte göra det hela tiden ändå.

Balans.

Jag vill ibland resa till platser långt bort, jag vill gå till en resebyrå och fråga hur man kommer dit, och inte förrän jag kommer till den tredje resebyrån så finns det en lösning. Sedan ska jag ordna visum, skaffa utrustning, ta mediciner, sprutor och läsa på och lära mig några fraser på språket som talas på den nya platsen. Det är spänning, det är upplevelser. För på den här platsen dit jag vill komma, lever människor, deras dagar går och deras liv går och det händer saker för dem precis som det gör för mig. Fast det är på ett annat sätt.

Väldigt ofta vill jag bara sitta hemma och läsa Monocle eller en bra bok, koka mitt eget kaffe, äta Ballerina kex och beställa Burger King för hemleverans.

Balans. 

Jag vill också ge mig själv intryck av att jag provar, att jag lever livet till fullo. Jag skulle aldrig utstätta mig för jättestora risker, aldrig med livet som insats. Jag tycker inte om att dyka - jag är näst intill rädd för vatten - men jag tycker om att tänja gränser där jag själv har kontroll över situationen, åtminstone till 75%

En annan stor anledning för mig att utsätta mig för sånt här är alla människor man träffar. Triathleter, resenärer och multisportare i allmänhet lever livet lite annorlunda, de har en annan syn på tillvaron och har allt som oftast en väldigt positiv inställning till det de gör; till sin omgivning, sin familj och till sina jobb. Detta är en stor anledning för mig att utsätta mig för mycket av detta.

Och jag tycker inte att jag utsätter mig - “utsätter” är för mig ett ganska negativt ord, jag lever och gör saker som jag tycker om.

Nu är det meningen att jag ska skicka detta vidare, en ny fråga, en ny rubrik och jag hoppas att bigs.se, kan berätta lite omVad som behöver göras för att människans användande av bilar ska minska för vi ska kunna rädda miljön. 

Förra året: Thai-Sweden Chamber of Commerce (29. 03. 2007)