Bra dag på jobbet, men orsakade sen ankomst

Idag var det en bra dag på jobbet.

Men sent möte en fredag som också är födelsedag gjorde att man inte kände sig som en vinnare när födelsedagsbarnet var själv kvar på dagis.

Men inga sura miner utan en stolt fyraåring med prinsesskrona på huvudet tog emot och visade vägen till sushirestaurangen som utgjorde middagsvalet för dagen.

Utvecklingssamtal i skolan

Ludvig 6 år hade idag sitt första utvecklingssamtal i skolan.

Han gick igenom ett dokument som var förberett innan morgonens möte. Lite om vad han var bra på och vad han ville bli bättre på.

Han sade sig vara bra på fotboll.

Han ville bli bättre på att åka skridskor.

Hans stora dröm är att cykla fort och göra volter. Med cykeln.

På frågan vad han gör om han är osams med någon av sina kamrater drog han lite på svaret.

“Nå Ludvig?” frågade jag efter en liten stund “Vad gör du när du blir osams med dina kamrater?”

“Pappa jag tror att det står ‘OM du blir osams med dina kamrater’ – det blir jag ju aldrig” svarade han och log.

Hans mentor sade att han förvisso inte sade så mycket, men han var heller inte bara tyst. De andra i hemvisten visste att när han pratade var det bäst att lyssna för då var det något som var viktigt. Antingen att han ville berätta något eller att någonting var fel, något som någon gjorde var inte rätt, då säger man ifrån.

Premiär i skidspåret

 

 

 

 

 

 

 

(null)

 

I lördags var det premiär i skidspåret. En biltur till Lida och på med de nya skidorna. En succé. Ludvig och Nova älskade spåren och snön. Det fanns en liten runda för barn att åka runt runt på och det var roligt. Väldigt roligt för Nova och lite roligt för Ludvig.

Ludvig ville hellre ut i spåret i skogen och köra några varv.

Lida, en halvtimmes bilfärd från sjöstan, som att komma till fjällen. Timmerstugor, massor med snö, eldstäder och Friluftsfrämjandet som fixade med det som behövdes fixas med.

 

Jag är tillbaka

Hej, jag tänkte att jag skulle blogga igen. Som av en händelse är det exakt fem år sedan sist. På dan!

I onsdags var jag på bandy på Zinkensdamm, en rolig tillställning, med 1905 människor i publiken, Hammarby vann över Vetlanda med 7-4. Komfortabelt.

Inte för kallt men ändå en känsla av vinter.

Det finns mycket att säga om matchen, de kämpar på de tappra bandyspelarna och åker omkring hela tiden och står aldrig riktigt stilla.

Det mest konstiga på den här tillställningen skulle jag dock säga var att det fanns reklamskyltar bredvid rinken och på några av dem stod det “Electrolux Förenade Arabemiraten” Lite udda. Skyltarna bredvid gjorde reklam för “ICA Borgholm” båda kändes felplacerade men bredvid varandra blev det ändå till ett fint inslag.

Jag berättade för min kompis, PR chef på Electrolux om skyltarna. Eller frågade snarare, “hur tänkte ni nu?”.

Han undrade om jag menade allvar och att det kanske behövde undersökas. Han frågade om jag hade några bilder på skyltarna. Dessvärre inte eftersom batteriet till min telefon tagit slut långt innan matchen börjat och jag är inte den som halar upp en iPad för att fota. Inte ens en reklamskylt.

Men det slog mig att Göran var där och fotade som pressfotograf. Göran, en pensionerad byråkrat från Degerfors ägnar sig numera åt sin passion fotografering och var där den här kvällen. Jag kontaktade honom och fick en länk till hans fotoblogg.

Skannade igenom bilderna och jorå, där fanns en med Eluxskyltarna i bakgrunden Fantastiskt. Electrolux PR chef får en bild på skylten levererad direkt till telefonen. Kul när man kan bidra till något så viktigt. Vi får se om de är kvar nästa match.

Vilken kväll!

Yoga retreat

Nu har jag även varit medföljare på Yoga Retreat. Vi höll till på Kaomai Lanna resort strax söder om Chiang Mai.

Vet man om att man ska på minimalistiskt yoga läger och det är det man ska göra så var det en ganska bra plats att vara på.

Tänker man sig att allt är tipp topp och tjo och tjim kan man bli besviken. Men resorten hade stora grönområden en väldigt stor pool även om det var sjukt kallt i vattnet så det kändes mer som hopp i en isvak och Ludvig hyperventilerade när jag sänkte ner honom i vattnet och pekade mot land på en gång… En väldigt positiv kanadensare frågade om vi hade hört aporna som sprang på taket på nätterna (råttorna). Vi enades om att bestämma att det var ekorrar, för allas trevnad.

Det var ca 50 deltagare där och de allra flesta var oerhört sympatiska och väldigt framgångsrika inom sina vardagssysslor. Alltifrån consulting till att sköta köpcenter till författarskap. Av alla jag pratade med hade de flesta det gemensamt att de inte riktigt bodde någonstans. Några letade efter en ny plats att bo på, någon hade precis sålt sitt hus eller sina lägenheter och skulle härnäst flytta till en ny del av världen där de hade ett annat hus.

Ett gäng nomader helt enkelt. Tro’t eller ej – på ett Yoga läger..?

Powered by Qumana

Försäljning av bilen

Vi skulle sälja vår fantastiska bil, innan 31 december. Nissan Terrano II. En bil som tagit oss överallt; River Kwai, Phuket, Koh Samed (åtminstone till piren), Ayuttayha och Kao Yai förutom nästan dagligt användande hemma i stan.

Vi annonserade ut den i oktober första gången och fick lite svar, framförallt från Rumänska ambassaden som verkar förfölja mig. Deras councellor kom och tittade på den och frågade om han fick provsitta den. Jovisst kunde han få det – så han satt sig och körde sakta framåt ca fem meter och med tanke på hur ryckigt det gick är jag glad att vi inte åkte längre.

Han frågade om bilen hade fem växlar och jag svarade att det hade den.

"Jaså, 4+1?" frågar han då?

"Nej, den är 5-växlad" säger jag.

"Jaha, 6-växlad" säger han," 5+1. Fem växlar och backen"

Jag tittar på honom såsom man bara kan titta på en rumän när en sådan lvererar en sanning som inte finns i en annan del av världen och ler och säger att just precis, den är sexväxlad, 5+1.

Han är intresserad av bilen men vill gärna flytta ratten från vänster till höger sida och ber att få återkomma.

Rumänen återkommer men är inte intresserad då det inte gick att flytta ratten.

I december annonserar vi igen och i sista veckan kommer en hel del intressenter och tittar på bilen. En kvinna från Belgien var mest hugad och bestämde sig idag på morgonen för att köpa bilen och hon hade tillräckligt med kontanter hemma för att betala den.

Efter massor med dealande om försäkring, kontrakt och överlämning verkar det vara bäst att jag kör bilen till hennes hus. Hon säger att hon behöver åka med i så fall då det är väldigt svårt att förklara var hon bor. Så jag plockar upp henne vid Victory monument runt kl 13 på eftermiddagen och vi kör mot floden. Vi kommer fram efter några minuter och vi kommer fram till något av det mest fantastiska hus jag sett här i stan. Där bor hon.

Registreringsskyltarna tas bort då de hör till respektive ambassad och inte till bilen, vi går in och hon tar fram en brun papperspåse med alla pengarna i. Jag räknar sedlarna och behåller påsen. Hon frågar om jag har någon väska och jag skakar på huvudet och säger att det har jag inte utan får låna en plastpåse av henne – antagligen FÅR jag plastpåsen. I plastpåsen stoppar jag registreringsskyltarna och papperspåsen med alla tusenlappar och hon frågar om jag också ska åka taxi tillbaka.

Taxi verkar vara bästa alternativet men inte förstod jag att den här 60 åriga kvinnan menade motorcykeltaxi… vi hoppade på varsin och färdades i ca 15 minuter på ömsom fyrfilig väg och ömsom tvåfilig väg. Allt medan jag satt där med min plastpåse innanför skjortan och registreringsskyltarna som stack upp ur kragen och vinden som blåste i håret.

Jag funderade åtminstone fyra gånger under färden om det verkligen var värt det – först när jag kom fram till banken och satte in pengarna på kontot var jag övertygad om att det nog var det trots allt.

Powered by Qumana

Nystart på dagis

Idag skulle Ludvig återgå till dagis. Det hade vi bestämt, det vore nog bra för honom att träffa lite andra barn och vara aktiv tillsammans med dem. Han gick ju några veckor på dagis tidigare och verkade tycka det var kul.

Nu kom vi dit och han verkade undra vad det var för zoo han hade hamnat i, men började plocka lite med de färgglada leksakerna som finns där, vilket förstås är annorlunda än hans Moët kartong här hemma.

Det såg bra ut och jag skulle gå, men Ludvig började gråta, oj oj oj. Det var tungt, jag stannade lite till, lekte med honom så att han kunde lära sig trycka på rätt knappar på apparaten som gav ifrån sig ljud. Han satt med en av lärarna och plockade i klossar i en korg, han träffade rätt och blev jätteglad, han applåderade åt sig själv och tittade på dagisfröken som tittade åt ett annat håll. Då tittade han på mig och vi skrattade båda två och klappade händerna. Han kom och satte sig hos mig en stund och vi fortsatte att leka, han sträckte sig efter klossarna, en och en och gav till mig och han verkade glad. Han stack iväg över golvet mot böckerna och letade bland dem, han såg mig inte längre och jag stannade några minuter till innan jag på nytt reste mig från golvet för att gå.

Jag tänkte att jag ju inte kan smita iväg så jag ville säga hejdå igen, men hann inte göra det innan Ludvig återigen förstod att han skulle bli lämnad kvar och började gråta igen. Jag började också gråta och en omhändertagande dagisfröken tog sig an Ludvig och visade honom runt och jag gick till bilen med tårarna rullandes längs kinderna. Det var hårt och jag frågar mig om det är bra eller dåligt. Jag åker nog snart dit och hämtar hem honom igen!

Här hemma ligger besökande vännerna och sover, de sover så djupt som bara trebarnsföräldrar kan sova när deras barn befinner sig på andra sidan jorden. Jag är glad att de är här och hoppas att de är det också.

Jag är också glad när jag tack vare Word insåg att jag skrivit 4 sidor på mitt första kapitel i boken. Det är alltså kapitel nummer 1 och jag skriver inte i kronologisk ordning.

The Pulitzer

Middag och kalas i lördags. Det kan ha varit så att jag fick besöka den vackraste condo byggnaden i stan. I alla fall den finaste jag har varit i. Men men det må ju vara hänt, festen blir inte alltid roligare för det.

Nu var tillställningen trevlig och maten var god. Raul som var där berättade att han ombetts att för fjärde gången i år åka till Afghanistan och filma. Han åker tydligen med US troops då. Känns lite självmordsbenäget. Han tyckte tre gånger kunde räcka och var inte så sugen på att åka igen, men hans kollega var fast besluten att få Pulitzer priset i år och skulle därför åka igen.

Raul verkade tycka att det var ett fult knep att få priset på, plus att han inte ville åka igen.

Då berättade en tjej om “Genius priset” som funnits sedan början av 80-talet. En mytomspunnen händelse där man blir uppringd av någon okänd som berättar att man har blvit “A Genius” och får US$ 500 000 för det, fördelat på 10 år så att man ska fortsätta göra det man gör. Det visade sig att kameramannen och hon hade en gemensam bekant i Turkiet som fått priset nyligen för sin fotografering, krigsfotografering samt att de kände till ytterligare en konstnär i New York som fått det.

Just där och då slog det mig att jag också känner någon som är “A Genius” och som fått priset, men att det var ca 15 år sedan och de har alltså slutat komma till henne vid det här laget. Hon heter Ruth och bygger Birth centers i fattiga områden i New York och Washington D.C. Jag tyckte det var fantastiskt då när hon fick det och jag tycker fortfarande det är fantastiskt att man kan få pengar för så skilda saker.

Triathlon Beginner – 7 Tips For Your First Triathlon

As a beginner to triathlon, you probably have a lot of questions. The best advice I have for a beginner’s first triathlon is to take it easy and to have a good time – it’s not brain surgery and should be fun.

Here are seven tips for the triathlon beginner:

1. For beginners, triathlon training should be targeted to a shorter distance race – almost always a sprint triathlon. Sometimes you can even find a beginner triathlon advertised in your area. Today races fill up pretty quick, so pick a race and sign up now (this will also give you a goal race to keep you committed).

2. Come up with a triathlon training plan. There are some great beginner triathlon training plans available on the web.

3. Triathlon beginners usually need to work on their swimming. So the next step is to find a pool where you can train. If you can find one with a swim coach or masters swimming program that is ideal. Otherwise, try to get a more experienced triathlete or certified triathlon coach to help. You’ll find several additional swimming tips here on my site.

4. Beginner triathlon training mileage should be reasonable. You will be tempted to over train at the beginning, especially if you are already a strong athlete. Try to resist the temptation. Triathlon beginners should work on their weakest event the most, and just make sure they can finish the other events. You can build speed after you finish your first race.

5. Practice your transitions, but don’t go overboard. A beginner triathlon bike leg transition is especially good to practice by doing a few “brick” workouts – where you complete a bike workout and then go for a run before you cool down. But take it easy. Just make sure you have all your triathlon gear ready and that you know how you plan to get it on and off in the transition area. That is plenty of preparation for your first triathlon.

6. Listen to pre-race instructions carefully and ask questions if you have them. Everyone was a triathlon beginner once, so don’t be embarrassed to ask questions. It seems like almost every triathlon has some slightly different setup, so even professionals have to ask questions about things like where to rack a bike, how to get from the swim area to the bikes, where the bike dismount area is and other details. If you have questions, ask.

7. Relax and enjoy your first triathlon. Don’t forget to have fun during the intensity of the race. Take pride in the fact that you reached your goal. If you have any challenges (the most common are mechanical problems on the bike) just remember that this is your first race. Remind yourself that you are just “learning the ropes” – don’t add performance pressure until you have first proven to yourself that you can do it.

If you follow these seven tips you’ll have a great first triathlon – and be on your way to going from a “beginner triathlete” to a “competitive” one.

http://www.coach-janet.com Triathlon Coach Janet Wilson is a USAT certified triathlon coach and ACE certified personal trainer. Janet is an accomplished and nationally-ranked amateur triathlete and she coaches triathletes of all skill levels, from a triathlon beginner to Hawaii Ironman qualifiers. To learn more about triathlon training, swim tips, coaching programs or just great tips on how to stay in shape visit her website at http://www.coach-janet.com

Author: Janet Wilson
Article Source: EzineArticles.com